IT-ingenjörer och samhällskontraktet
Godkänner du villkoren för ditt samhälle?
Då och då får jag frågan “varför flyttade du från USA till sverige?” I de flesta situationer svarar jag enkelt “för att hitta ett bättre liv.” Även om detta inte är ett helt osant påstående så är det i alla fall en förenkling av socialt- och värdemotiveringar som i det ögonblicket inte alla är intresserade av. Här försöker jag formulera mina bakomliggande motiven.
Av yrke är jag IT-ingenjör och just nu är det en intressant tid i min bransch. Aldrig tidigare i historien har en så stor grupp arbetare haft en så hög grad av rörlighet. Titta på de bästa ekonomierna över hela världen så kommer du att kämpa för att hitta ett land som inte listar mjukvaruteknik under sin lista över efterfrågade kompetenser gällande arbetskraftsinvandring.
Till skillnad från andra jobb med arbetskraftsbrist som läkare, sjukvårdspersonal och andra sorters ingenjörer behöver mjukvaruingenjörer inga formella kvalifikationer när de får jobb. Ingen certifiering eller licens behovs från något nationellt erkänt standardiseringsorgan. Det krävs ingen specialiserad högskoleutbildning. Faktum är att i allt högre grad behövs det inte någon examen alls. På konkurrenskraftiga arbetsmarknader och särskilt i multinationella organisationer utförs oftast mjukvarujobb på engelska vilket minskar språk som ett hinder för rörlighet.
Med tanke på att det finns en stark global efterfrågan tenderar lönerna att vara relativt höga för IT-ingenjörer. Ingenstans är detta mer sant än USA där till och med nybörjaringenjörer kan tjäna en miljon kronor per år. Mer erfarna ingenjörer kan nå tre gånger så mycket i total kompensation (ännu mer för exceptionellt erfarna ingenjörer och för de som arbetar på de största techbolag).
Enkelt uttryckt kan en engelsktalande mjukvaruingenjör med mer än några års erfarenhet välja att bekvämt arbeta och bo nästan var som helst.
Detta har för mig djupgående konsekvenser i samband med samhällskontraktet. Vad är det för nåt? Jo, det är den allmänna idén att individer ger upp vissa friheter i utbyte mot bredare sociala förmåner vilket legitimerar i processen staten och normer som styr samhället. För de flesta är samhällskontraktet något av en fars. Hur många människor skulle kunna säga att de hade valt det samhälle de lever i?
Men att få välja var man bor och arbetar betyder att bli kvar i USA i sig är ett val, ett val som antydde att jag inte bara tyckte att allt som pågick i omvärlden var okej utan att jag gärna fick oproportionerligt stor nytta av det. Även om jag inte kände att jag personligen skrev under vapenvåldsepidemin eller studentskuldkrisen eller massfängslandet eller opioidkrisen (etc.), att tjäna så mycket varje månad kändes åtminstone som att legitimera de värderingar som avlade samhällsproblemen.
Det handlar också mer än abstrakt filosofi. Man röstar med sin plånbok genom att undvika någon oetisk kycklingsmörgåskedja eller prenumerationstjänst, men som IT-ingenjör har man ordenligt större inverkan genom att rösta med sitt arbete (och skicka de skatteintäkterna som genereras någon annanstans).
…Vilket jag valde att göra. Sverige är inte ett perfekt samhälle, men när jag summerar de vektorer som representerar dess sociala värderingar så verkar mina egna värderingar passar bättre här än i mitt hemland. Jag hade ett bra liv där precis som jag har ett bra liv här. Jag letade inte efter ett bättre liv för mig själv utan ett bättre sätt för alla att leva som jag skulle kunna bidra till.