Remissvar över betänkandet SOU 2025:1 skärpta krav (svenskt medborgarskap)

Detta är en kopia av mitt formella svar på regeringens remiss om skärpta krav för att få svenskt medborgarskap. Jag skrev texten omkring den 24 mars och bad därefter utlandsfödda inom den svenska tech-sektorn, liksom deras svenska allierade, att skriva under. Svaren skickades sedan in till regeringen veckan därpå.

Sammanfattning

Vi, de undertecknade 379 arbetskraftsinvandrare verksamma inom techbranschen, avstyrker de skärpta krav som föreslås i denna utredning. Om dessa krav införs kommer de att få en omedelbar och negativ inverkan på Sveriges förmåga att attrahera och behålla högkvalificerad arbetskraft, en kategori där det redan råder påtaglig kompetensbrist. Vi avstyrker särskilt förslagen om förlängd hemvisttid, utökade kunskapskrav samt införandet av ett självförsörjningskrav.

Om förslaget trots detta antas tillstyrker vi att övergångsbestämmelser införs för medborgarskapsansökningar som inkommit innan lagens ikraftträdande. Vi föreslår dock en alternativ utformning av dessa övergångsregler.

Hemvisttidens längd för förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation (avsnitt 7.4.3)

Att vara arbetskraftsinvandrare innebär, oavsett land, en tillvaro präglad av ovisshet. Att slå rot i ett nytt land där ens rätt att arbeta och bo är beroende av faktorer utanför ens egen kontroll – som exempelvis företagsomstruktureringar, konjunktursvängningar eller ändringar i lagstiftningen – medför betydande ekonomiska och personliga risker. Medborgarskapet är det enda sättet att ovillkorligen säkra rätten att arbeta och bo i landet och därigenom eliminera dessa risker.

Sveriges nuvarande krav på hemvisttid för medborgarskap (fem år i normalfallet) är bland de lägsta i världen och därmed en ovärderlig konkurrensfördel vid rekrytering av högkvalificerad utländsk arbetskraft. Om förutsättningarna i övrigt är likvärdiga mellan olika länder kan en snabbare väg till medborgarskap och ökad stabilitet vara avgörande för var en individ väljer att bosätta sig.

Den föreslagna förlängningen till 8 års hemvisttid, vilket medför att Sverige hamnar i nivå med flera jämförbara länder, skulle helt utplåna denna fördel och negativt påverka Sveriges attraktivitet på den globala arbetsmarknaden - och en ytterligare förlängning utöver åtta år (vilket närmar sig en fjärdedel av ett yrkesliv) skulle vara förödande.

Mot bakgrund av detta avstyrker vi förslaget om att förlänga det nuvarande kravet på hemvisttid för svenskt medborgarskap utöver fem år.

De olika sätten att visa kunskaper i svenska och samhällskunskap (avsnitt 9.2.2)

Att etablera sig som invandrare i ett nytt land är ofta utmanande och krävande, med allt från att sätta sig in i främmande byråkratiska system till att hantera separationen från familj och vänner samt anpassa sig till en helt ny vardag. Att dessutom koppla språk- och kunskapskrav till viktiga administrativa steg i invandrares etableringsprocess förstärker denna stress ytterligare.

Sverige skiljer sig från många andra länder genom att idag inte kräva språk- eller samhällskunskaper för permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap. Detta ger Sverige en unik konkurrensfördel när det gäller att attrahera högkvalificerad utländsk arbetskraft, särskilt eftersom många av de roller som tillsätts har engelska som yrkesspråk.

Vi flyttade till Sverige för att arbeta heltid, och att dessutom hinna med språkinlärning och andra kunskapskrav mellan arbete och familjeliv kan vara utmanande. Även om språk- och samhällskunskaper på sikt kan vara användbara för integrationen, är möjligheten att skaffa sig dessa kunskaper i egen takt och utifrån egna förutsättningar och behov en obestridlig fördel. Detta gäller särskilt då många andra länder redan har strikta språk- och kunskapskrav, något som av ovan nämnda skäl gör dem mindre attraktiva för högkvalificerad utländsk arbetskraft.

Vi rekommenderar därför att ytterligare språk- och kunskapskrav avstyrks från förslaget.

Det ska krävas att utlänningen kan försörja sig för att förvärva svenskt medborgarskap (avsnitt 10.4.2)

Att flytta till ett annat land är en av de största förändringar man kan göra i livet. När vi fattade beslutet att invandra till Sverige var det många av oss som behövde ta hänsyn till våra partners och familjers livssituation.

Partners till högkvalificerade arbetskraftsinvandrare har traditionellt haft svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden, särskilt om deras yrkesbakgrund ligger utanför techbranschen. Det föreslagna självförsörjningskravet motsvarande förbehållsbeloppet skulle sannolikt inte direkt påverka oss personligen, men ett högre krav skulle däremot kunna påverka våra familjer negativt.

När man jämför olika länder som potentiella destinationsländer är det viktigt att inte underskatta värdet av att samtliga familjemedlemmar kan följa en gemensam väg till medborgarskap. Att familjemedlemmar över tid skulle kunna omfattas av andra regler eller krav än vi själva skulle skapa onödig osäkerhet och minska Sveriges attraktivitet för utländsk arbetskraft.

Även om vi anser att det föreslagna försörjningsbeloppet är rimligt måste vi ändå motsätta oss införandet av ett sådant krav, särskilt om ett högre belopp skulle kunna komma att övervägas.

Övergångsbestämmelser (avsnitt 17.2)

En avgörande faktor för Sveriges framgång som samhälle är det konsekvent höga förtroendet för dess institutioner. Eftersom förslaget syftar till att förändra rättsliga villkor som i grunden låg till grund för vårt beslut att flytta till Sverige, skulle ett retroaktivt genomförande av detta avsevärt skada vår relation till staten. Vi instämmer därför i behovet av övergångsbestämmelser om förslaget skulle träda i kraft.

Som minimum bör dessa övergångsbestämmelser spegla det som föreslagits: att ansökningar som lämnats in före lagens ikraftträdande bör bedömas enligt de regler som gällde vid tidpunkten för ansökan.

Ett ännu högre förtroende skulle upprätthållas om medborgarskapsansökningar istället bedömdes enligt de regler som gällde vid inledningen av den lagliga bosättningen i Sverige.

Avslutande kommentarer

Vi tackar för möjligheten att inkomma med synpunkter. Detta remissvar undertecknas härmed av följande arbetskraftsinvandrare verksamma inom techbranschen i Sverige. I de fall där en arbetskraftsinvandrare inte önskat att deras namn offentliggörs, har underskriften istället lämnats av en svensk medborgare verksam inom tech, åtföljd av den anonyma migrantens roll och arbetsgivare.

(Namnteckningar utelämnade i denna återgivning av dokumentet)